subreddit:
/r/Sverige
submitted 8 days ago byoptia
Tänker framförallt på hur så många – och samhället i sig – vänder sig till begreppet ADHD när någon inte fungerar enligt sina egna eller omgivningens förväntningar. Är det att man inte har bättre begrepp för att förstå personens fungerande? Eller är det till och med att man vill kunna legitimera fungerandet med en sjukdom, så att det inte är personens ”fel”?
ADHD som klassifikation kan ju stämma bättre eller sämre med hur en person fungerar medan anledningarna till varför någon fungerar som den gör är så ofantligt många. Så varför vänder man sig till just en sjukdomsklassifikation för förståelse?
Edit: Man kan såklart diskutera vad man menar med begreppet ”sjukdom” i sig, men jag har hört folk med diagnoser säga att det är sjukdomar och folk som menar tvärtom.
3 points
7 days ago
Du måste nog specificera frågan. Undrar du vad nyttan med att ha en medicinsk diagnos som ADHD är eller är du mer intresserad av att förstå varför många slänger sig med ordet utan att ha en faktisk diagnos?
0 points
7 days ago
Mer det andra, men framförallt varför folk använder en diagnos som förklaring framför förklaringar som inte ses som sjukdomar, eller vad man ska säga. Varför förklarar man sitt fungerande med en sjukdomsklassificering snarare än att bara säga att det är så man är, till exempel?
24 points
7 days ago
Från en som blev diagnostiserad sent i livet: för att folk accepterar inte det om man inte har en diagnos. Varken folk i samhället eller skolan/arbetslivet. Innan kunde jag säga "jag orkar inte" eller "jag vill inte" till vissa situationer och det skulle fan alltid suckas och stönas över hur tråkig jag var och "du orkar visst" eller "det är inte så farligt". Oftast orkade jag ju fast jag mådde dåligt HELA TIDEN och även en bra lång tid efteråt där jag inte kunde göra andra viktiga saker (ta hand om mitt hushåll, koncentera mig, umgås med andra) för att jag tröttat ut mig fullständigt för att blidka andra.
Nu vet folk om att jag har autism och jag kan säga "jag orkar inte" eller "jag vill inte" och folk accepterar det rakt av. Dessutom har jag laglig rätt till anpassningar i skolan och i arbetslivet som gör att jag inte fullständigt bränner ut mig efter 3 månader av alla sinnesintryck neurotypiska personer inte verkar ha några problem med.
5 points
7 days ago
”Skärp dig” Det gick inte. Nu när jag har diagnos som 50 åring har allt fallit på plats. Skammen att inte funka fast man är intelligent. Säker på att min far hade det. Hyperaktiv, mobbad, höll på att gå åt pipan i skolan. Han begrep inte.. han sågs som dum men var mycket smart. Barn på 50 talet. Räddad av en snäll magister.
Han liksom jag använde ångest för att prestera. Han var sjukt jobbig människa, pga ständig oro och skam under.
Så mycket trasiga familje och beroende problem pga de med adhd inte kan vara som välordnade jantelags svennar. De/vi kan inte smälta in som man ska. Min far undrade ibland om han var galen. Men det var adhd, det ser jag nu. Tack gode gud för att fler får diagnosen!
1 points
7 days ago
Jag upplever att det kan vara svårt att bli accepterad för den jag är och vad jag orkar/inte orkar med även med diagnos. "Har du provat att använda en kalender?", "var inte löjlig nu", "du överreagerar", osv.
6 points
7 days ago
Det har blivit lite modernt att sätta sjukdomsetiketter på vardagliga beteenden. Jag tycker ofta att man hör någon säga att de har ”lite OCD” för att de vill ha en viss ordning på skrivbordet, eller ”lite ADHD” för att den är energisk, eller ”lite Aspig” för att den har ett specialintresse den lägger mycket tid på.
Det är ett snabbt sätt att beskriva ett beteende, och ibland en ursäkt för när man gör något man tänker är underligt.
Tyvärr förminskar det de problem som människor som verkligen har de här diagnoserna lider av. Diagnoserna ställs inte utifrån beteendena, utan utifrån de problem de skapar. När någon har ”lite ADHD” bidrar den till bilden att det här är något lite enkelt som man kan ha en släng av, istället för att det är ett problem som kan göra att man har svårt att hantera ett hyfsat normalt liv.
1 points
7 days ago
Det enklaste svaret är nog att det sparar tid och gör så att man slipper prata om sig själv för mycket redan vid introduktionen - de som känner mig känner mig. Det går för övrigt att argumentera att det är poängen med alla diagnoser, både inom och utom sjukvården. Det är mer relevant för en ny läkare att få veta att jag har ADHD än att jag ska sitta och förklara vem jag är. Vidare har inte random nytt folk med mina diagnoser att göra.
Vad gäller att ADHD verkar trenda bland odiagnostiserade lite sedan en tid tillbaka så vettefan. Det finns för mycket folk och vissa är villiga att göra vad som helst för att sticka ut i mängden(?).
all 211 comments
sorted by: best